Kommentarer till Victims – aren´t we all?

Av: Linda

Linda — Thu, 03 Dec 2009 13:48:57 +0000

Hihi! Tänk att det ibland kan vara enklare att uttrycka sig med hjälp av liknelser och symbolik (hittar inget bättre ord, men du fattar nog )
Jag tror ”Anna Nio” skrev i någon annan kommentar hur otroligt energislösande det är, men SÅ svårt att låta bli. Jag brukar bara försöka påminna mig själv om att de andra sällan sitter med enbart ess på sin hand, även om det kan kännas så. Ibland kör jag med metoden att de har mycket sämre kort på hand än jag själv, på något plan. Och eftersom man ändå inte kan kontrollera vilka kort de har, eller hur de spelar dom, får jag bara försöka fokusera på min egen hand, och se till att jag inte fumlar för mycket med dom, både händerna och korten!

Av: Anna Nio

Anna Nio — Wed, 02 Dec 2009 20:17:44 +0000

Jag skulle vilja säga att ja, du har rätt att vara precis som du är, om det är så att du själv vill det, mår bra och trivs. Är det så att du, eller vem som helst annars, inte känner sig bekväm eller trygg i sin egen identitet på grund av olika erfarenheter (nu menar jag precis vad som helst, alltså) så tycker jag absolut det är en bra idé att börja räta ut sig själv lite, gräva runt och se vad man hittar.

Att jobba på att ta sig vidare från jobbiga händelser är också en otroligt positiv sak, tycker jag. Det visar ju väldigt tydligt att du inte bara accepterar det som hände utan gör allt du kan för att förändra och förbättra för både dig själv och resten av din familj – utifrån vad jag hört dig berätta och läst dig skriva om förut. Det är starkt jobbat, och grymt bra.

Av: Galathea

Galathea — Wed, 02 Dec 2009 18:42:15 +0000

Haha! Jag får dig att ha saker att säga iallafall, don´t i? Men du har så rätt så. Som vanligt. Klart det ligger något bakom klyschor. Det känns bara så.. klyschigt.. att komma dragandes med dom. Och för övrigt är jag inge bra på kortspel. Men jag gör mitt bästa. Problemet är väl bara att jag försöker analysera vad alla andra har på händerna också, samtidigt som jag försöker tänka ut alla tänkbara varianter av min egen hand. Jag har ett oerhört kontrollbehov, och när spelreglerna säger att man inte får tjuvkika så kräver det stor kraftansträngning av mig för att lita på att den andra inte tänker köra över mig totalt med en hand full av ess.

Av: Linda

Linda — Wed, 02 Dec 2009 12:48:18 +0000

En klyscha är ju inte en klyscha för intet! Djuren kan man anförtro vad som helst, och de sviker aldrig!

En annan klyscha som jag också tycker är rätt bra är den där att du fått sin hand med kort tilldelad, och det är upp till dig hur du väljer att spela den. Man kan gräma sig i evighet över det som varit, men många låter det dra ned dom resten av livet, till och med förstärka det, oförmögna att släppa eller försöka acceptera och finna nya vägar med de förutsättningarna.
Nej, jag skulle ju stanna vid de första två kommentarsmeningarna!