Igår var vi på The Zone. Jag överlåter en utförligare rescension på Emil sedan då han onekligen är betydligt mer insatt. Jag får dock skryta och säga att jag hänger med mer och mer i allt det tekniska faktiskt, och det är oerhört spännande att vara på plats och se matcherna. Eftersom jag är som jag är, känslodriven, så ryser jag nästan när en fighter kommer in med ett helt långt följe av personer som ska coacha och visa sitt stöd. Och det bästa är att alla är så himla fina efteråt, att så fort någon vunnit eller tiden är ute så kramas man och visar sin respekt för sin motståndare då det faktiskt krävs enormt mycket att ens kliva in i den där buren. Visst kan det vara otäckt i vissa lägen, som igår när någon på grund av ren otur landar med armen felvikt in under sig och tvingas bryta pga smärtan. Men slå på TV någon gång när det är fälttävlan så ska ni få se. Ekipage som slår volter över hinder, ryttare som hamnar under hästar och bryter lite allt möjligt på kroppen. Eller Formel 1, inte sjutton kan det vara skönt att krascha med en bil i så höga hastigheter? Det känns som en betydligt större livsfara faktiskt. Men vad vet jag.

Ã…ter till igÃ¥r kväll. Gladius vann 5 av 6 matcher. Heja heja! Tyvärr förlorade den jag tror vi var mest spända inför, men det var pÃ¥ hÃ¥ret och det var en sjukt spännande match sÃ¥ han ska verkligen verkligen inte vara missnöjd. Jag hejar pÃ¥ dig! För övrigt hejar jag extra mycket pÃ¥ alla som verkar vara sympatiska och trevliga, för jag är sÃ¥ trött pÃ¥ den där gangsterstämpelgrejen. ”Men Emil är ju jättesnäll?”. Ja? Han gÃ¥r väl inte runt och är otrevlig och slÃ¥r pÃ¥ folk för att han tränar mma? Vart är logiken i det? För övrigt ger jag ett stort minus till alla som mÃ¥ste dricka kopiösa mängder alkhol, hälla öl pÃ¥ golvet och dessutom störa oss andra genom att gÃ¥ förbi och köpa ny öl hela jäkla tiden. Ännu större minus för alla som buar i olika lägen. Fast det gäller vid alla tävlingar oavsett sport faktiskt. HÃ¥ll käft istället, och för extra mycket liv för den du faktiskt hejar pÃ¥. Men än en gÃ¥ng, sÃ¥dan är jag.

Vi var inte bara på The Zone igår, vi var på dop med. Ett riktigt kyrkodop. Jag kunde knappt minnas när jag var i en kyrka senast, men efter en stunds grubblande kom jag på att jag nog var på någon julotta för kanske 7 år sedan eller nåt. När mamma fortfarande bodde på Ljusterö så var det lite mysigt faktiskt, även om jag inte tror på Gud. Hur som helst så har jag inte så många vänner som fått barn, och de som fått det har inte varit troende utan har haft egna små namnfester med faddrar och så. Så det var lite spännande äventyr för mig helt enkelt.

Eftersom jag, än en gÃ¥ng, är världens blödigaste människa sÃ¥ kunde jag sÃ¥klart inte lÃ¥ta bli att grina en skvätt. Det spelar liksom ingen roll att jag inte kan relatera till det där med Gud och att bli en god kristen osv. Jag kan gott nog relatera till den stora dag det var för familjen, hur glada folk var där, och bebis var dessutom otroligt söt! Samtidigt stack det lite i hjärtat när det var dags för psalmer och i princip ingen sjunger med. Stackars prästen, han som verkligen tror stenhÃ¥rt pÃ¥ det där och sÃ¥ kommer det dit en massa folk som inte gör det utan som kanske snarare har dop av ren tradition. Ã… andra sidan var det jag som satt med skuldkänslor när jag skulle posta brevet angÃ¥ende att gÃ¥ ur kyrkan för en massa Ã¥r sedan. Jag är en sÃ¥dan som är bÃ¥de döpt och konfirmerad, och prästen som arbetade när jag konfirmerades var en sÃ¥n där underbar människa som det finns sÃ¥ fÃ¥ av. Dessutom var han inte sÃ¥ prästig. Men men. SÃ¥ när jag skulle gÃ¥ ur kyrkan sÃ¥ föreställde jag mig hur nÃ¥gon äldre person skulle sitta och öppna brevet, sucka och bli ledsen över att ytterligare en person gÃ¥tt ur kyrkan. ”Vart är världen pÃ¥ väg” typ. Och jag ville sÃ¥ gärna förklara att jag kommer klara mig. Att jag lever mitt liv som en god kristen fast utan att vara kristen. Jag är vänlig mot andra utan att behöva använda Gud och sÃ¥nt som nÃ¥gon slags ursäkt och anledning att vara det. Jag tror helt enkelt inte pÃ¥ religion i den bemärkelsen. Däremot tror jag pÃ¥ en himla massa annat, men det är en annan historia.

Den lilla svarta här hemma blir mer och mer installerad. Hon busar och busar och busar och så pang så somnar hon. Helst sover hon i fotänden på sängen, uppepå överkastet. Ibland försöker hon lägga sig bredvid Cerberus men han går bara iväg. Fullt förståeligt dock eftersom hon envisas med att bita i honom hela tiden. Men ibland leker dom. Dragkamp är det roligaste tycker hon. Det känns lite skoj för det har jag fått lära Cerberus att uppskatta. Nu står dom och drar i varsin ände och med lite tur är det i en sak och inte i Cerberus öra. Afghaner har ju lång päls på öronen, och snoddar där i för att spara på pälsen. Han har redan så tunn päls på sina öron så det vore trevligt om de få hårstråna fick vara kvar. Men inget undslipper gäddtänderna som mer än gärna tuggar sig igenom allt som kommer i hennes väg. Som tur är så befinner sig dessa gäddtänder i en väldigt söt och väldigt liten nos, så dom kommer undan med det mesta än så länge.

Nu vaknade för övrigt både nos och gäddtänder så nu är det dags att gå ut.