Cebbe och jag övar såklart en hel del just nu. Jag önskar visserligen att det blev mer av det, men när man är hemifrån 12- 15 timmar varje dag så finns det inte så mycket ork över faktiskt. Eller så är jag väl bara slö. Kanske. Vi försöker iallafall öva en sväng varje morgon när vi väntar på tåget, och så en stund varje kväll. Inte långa stunder heller, då ledsnar han och får lite svårt att fokusera om det inte gäller sådant han redan kan förstås.

Nu skulle jag ge mig pÃ¥ att öva in ”skäms” eller snarare kanske ”är matte pinsam?” och det brukar man lättast göra genom att sätta en tejpbit eller post-it-lapp över ena ögat. Dom brukar dÃ¥ instinktivt försöka ta bort den med ena tassen och dÃ¥ kan man klicka. Cerberus däremot, min snälla älskade finhund, han är sÃ¥ van vid att matte gör konstigheter. Och gör matte nÃ¥got sÃ¥ lÃ¥ter man matte göra nÃ¥got. Man säger inte emot, helt enkelt. Jag började prova att sätta pÃ¥ honom en mössa och dra ner denna över ögonen pÃ¥ honom. Ingen reaktion. Jag satte för ena ögat med en tejpbit. Ingen reaktion. Cerberus sitter bara snällt och väntar pÃ¥ att matte ska göra nÃ¥got. Eftersom tejpen inte är den bästa sÃ¥ lossnar den ganska snabbt bara av att sitta där, men jag försöker ändÃ¥ vänta. DÃ¥ lägger han sig bara ner. SÃ¥ provade jag att sätta en tejpbit tvärs över bÃ¥da ögonen. Ingen reaktion. Han sitter snällt kvar som vanligt, och glider ner i liggandes. Och väntar. Och väntar. Till slut hÃ¥ller jag pÃ¥ att skratta ihjäl mig, sÃ¥ jag avbryter istället. FÃ¥r nog skaffa nÃ¥gon bättre tejp som stör honom mer, eller komma pÃ¥ nÃ¥got annat.

Baksidan av att ha en hanterad, van hund. Haha!