Det är lustigt det där hur saker faller sig. Hur en och samma sak kan framstå så olika beroende på vem som är betraktaren. Som om det vore två vitt skilda ting. Som solen och månen, svart eller vitt, helvetet eller paradiset.

De flesta saker har givetvis flera nyanser och ses sällan med endast en inblandad känsla, tanke eller minne. Men det är ändå intressant att fundera över.

Inför en föreläsning jag skall hålla angående självskadebeteende bläddrade jag i en självbiografi skriven av Sofia Åkerman. Och där beskrev hon det. Paradiset. Hon beskrev hur hon åkte till ett mysigt hus i blåbärsskogen, åt glass i solen och fick för en gångs skull må bra. Hennes paradis hette Ljusterö.

Ljusterö. Mitt egna lilla helvete.

Jag överlevde ön. Jag klev ur skärselden med livet i behåll. Denna vilseledande vackra yta med glittrande hav, soluppvärmda bergsknallar, barrdoftande skogar och stora, härliga fält som lockar till att galoppera i full fart tills tårarna rinner. Så förrädisk, förförisk, lockande. Där döljer sig Mörkret. Evighetsskuggan. Skräcken. Där vilar Drömätaren och Hoppförstöraren och inväntar intet ont anande själar att förstöra. Bakom de vackra idylliska fasaderna lever ångest, misär, depression, stagnation, alkoholism och evigt mörker. Evigt mörker.

Min barndoms ö. Där min barndoms själ förstördes. Manglades. Begravdes levande.

Givetvis är det inte fullt så enkelt. Jag hatar inte. Jag vill bara inte återvända. Ibland saknar jag det. Att känna till varenda stig. Att leka i träden och springa i gångarna som skapats i buskarna. Att dricka farmors hemgjorda saft och äta mormors smörstekta pannkakor. Bekantheten i mörkerhuset, att veta vart Mörkret befinner sig genom att veta vart det knarrar i golvet, sitta livrädd i farstun, gömma sig för mörkersjälarna där utanför. Det bekanta. Det jag kan. Det jag känner till. Det jag faktiskt kan och är bra på. Min forna sanning i min själs helvete.

Så visst är det lustig för mig att läsa i en bok om någon annans paradis på Ljusterö. Ön som förrådde mig så brutalt. Som tog ifrån mig allt.

Mitt helvete.

NÃ¥gon annans paradis.