Kommentarer till Let me be your armor http://galathea.rahzeal.com/let-me-be-your-armor/ Eyes betray the soul and bare its thinking. Wed, 28 Jul 2010 17:41:37 +0200 http://wordpress.org/?v=2.8.5 hourly 1 Av: Linda http://galathea.rahzeal.com/let-me-be-your-armor/comment-page-1/#comment-219 Linda Mon, 25 Jan 2010 09:00:51 +0000 http://galathea.rahzeal.com/?p=959#comment-219 Jag anser mig vara så komplex att jag har svårt att beskriva mig själv. Och är det inte så för alla? Liksom många andra tror jag det beror mycket på vilken dag, eller till och med tidpunkt det är. Jag tycker det är svårt att "klassificera" mig själv, vilket brukar vara en obligatorisk fråga vid arbetsintervjuer. "Beskriv dig själv med tre ord". Hur enkelt är det egentligen? När jag är på bra humör? När jag är på dåligt? Grämer mig över att jag skuldsatt mig på en utbildning som jag inte praktiserar idag? Tycker livet är toppen och lever för dagen, eller oroar mig för att allt bara ska braka samman? Men visst, generella egenskaper särskiljer mig och gör mig till den jag är, även om de inte är unika på något sätt. Behovet av att göra nytta för mig, rättfärdiga mig själv, överdrivet engagemang och samvete för onyanserade saker, från att få jättedåligt samvete för en bilist som jag inte släppte in i den oändliga bilkön, eller majblommeförsäljaren jag nekade i dörren, till ord eller handlingar jag inte gett till vänner och familj. Men jag anser också att engagemanget är en god egenskap, och jag har en relativt bekymmersfri syn på livet och tillvaron, undviker att gräva ned mig i saker, och har tålamod som räcker till och blir över. Att lyfta fram positiva saker om sig själv är nyttigt, och något som fler borde träna på, framför allt tjejer om jag får våga mig på att generalisera. Avslutningsvis får jag också känslan av att din ilska är läkande på något sätt. Hitta något bra sätt att kanalisera ut den på, men inte på dig själv bara. Jag anser mig vara så komplex att jag har svårt att beskriva mig själv. Och är det inte så för alla? Liksom många andra tror jag det beror mycket på vilken dag, eller till och med tidpunkt det är. Jag tycker det är svårt att ”klassificera” mig själv, vilket brukar vara en obligatorisk fråga vid arbetsintervjuer. ”Beskriv dig själv med tre ord”. Hur enkelt är det egentligen? När jag är på bra humör? När jag är på dåligt? Grämer mig över att jag skuldsatt mig på en utbildning som jag inte praktiserar idag? Tycker livet är toppen och lever för dagen, eller oroar mig för att allt bara ska braka samman?
Men visst, generella egenskaper särskiljer mig och gör mig till den jag är, även om de inte är unika på något sätt. Behovet av att göra nytta för mig, rättfärdiga mig själv, överdrivet engagemang och samvete för onyanserade saker, från att få jättedåligt samvete för en bilist som jag inte släppte in i den oändliga bilkön, eller majblommeförsäljaren jag nekade i dörren, till ord eller handlingar jag inte gett till vänner och familj.
Men jag anser också att engagemanget är en god egenskap, och jag har en relativt bekymmersfri syn på livet och tillvaron, undviker att gräva ned mig i saker, och har tålamod som räcker till och blir över. Att lyfta fram positiva saker om sig själv är nyttigt, och något som fler borde träna på, framför allt tjejer om jag får våga mig på att generalisera.

Avslutningsvis får jag också känslan av att din ilska är läkande på något sätt. Hitta något bra sätt att kanalisera ut den på, men inte på dig själv bara.

]]>