Just another thursday morning
Varje morgon går jag ut med hundarna innan jag skall till skolan. Denna morgon var inget undantag. Jag tycker det är skönt med det höstiga vädret och bara man har mycket kläder så fryser man inte. Ofta lyssnar jag på musik och passar på att låta tankarna sväva fritt. Jag måste få tid att tänka. Jag har så många tankar så det blir trassligt annars. Och trassliga tankar leder för mig ganska ofta till ångest.
Så jag gick där i min egen värld med både Carmen och Cerberus. När vi nästan var hemma igen så mötte vi en kvinna och ett litet barn. Det hör också till vanligheten. Vi möter ofta på människor i alla åldrar och storlekar som står och tittar och ojar och beundrar framför allt Cerberus. Men det här lilla barnet var speciellt. Det hade någon form av grov läppspalt (harmynthet). Jag kan tänka mig att barnet med tiden kommer få mycket hjälp av specialister med tiden, men att det just nu skrämmer iväg en hel del andra barn med sitt utseende. Men hundarna bryr sig inte. Och dom går sällan fram till okända människor, det händer någon gång ibland. Och det hände den här gången. Båda hundarna drog fram och ville hälsa, och barnet skrattade av förtjusning, mamman log och jag gick vidare.
Och på loppet av några sekunder fick jag än en gång bekräftat varför jag vill arbeta med barn/ungdomar och hundar.
Jag har sett så många ansikten skina upp att jag helt enkelt vet att det är värt det.
november 6th, 2009 at 10:10
Trevligt med ny/alternativ blogg!
Tror ocksÃ¥ helt och fullt pÃ¥ mera djur i familjer och inom vÃ¥rd och omsorg! Skulle själv ocksÃ¥ vilja ha hund, även om jag är kattmänniska, men som livet ser ut just nu vore det inte schysst mot den. När man bli pensionär kanske man har tiden de förtjänar…
november 6th, 2009 at 13:48
Tash: Det är alltid roligt att höra att fler tror på idén att arbeta med djur. Jag brinner verkligen för det och min afghanhund tenderar att få otroligt många att le och söka kontakt. Och jag som har hundar skulle väldigt gärna ha en katt. I hemlighet drömmer jag om två små siameser, eller någon annan liknande katt. Så himla fina. Men afghanhundar är ju nästan som att ha katter, så just nu har jag ju typ katt i hundkostym.
Tills det blir möjligt att ha katt och hinna med allt. =)
november 6th, 2009 at 15:25
Ja, se bara på de ålderdomshem till exempel där de har katt, eller barnkliniker som tillåter djur! Ovärdeligt!
Afghaner än onekligen en ras som sticker ut, men pälsvården skulle vara mig övermäktig! Siameser är också särpräglade, och tänk vad kul att ha katt och hund tillsammans! Själv drömmer jag om Birma eller Ragdoll, eller en biffig som Maine Coon eller Norsk skogskatt (visserligen en del pälsvård också, men i mindre format) men det får i sådana fall bli efter mina nuvarande barn fallit bort, vilket jag hoppas inte händer på länge!!
november 6th, 2009 at 23:37
Du är en fantastisk person Helena