Jag tror inte jag sade det men jag valde att inte åka på det LC-prov som Cerberus legat i hårdträning för. Han var för påverkad av borzoibråket. I vanliga fall har han släppt allt sånt fort, men det här var nog droppen. När vi var på släphareträning onsdagen innan så var han som vanligt fram tills att vi träffade just den borzoien vid tåget. Då tvärnitade han, vägrade gå emot dom och betedde sig sedan skumt på tåget. Han blev stressad och skrek till när han trodde att något nuddade honom bakifrån, trots att inget var där. Det var hemskt att se. Min trygga lugna fina hund blev jättestressad av borzoien, trots att den var en bit bort.

När han sedan skulle springa så sprang han som vanligt. Tyvärr så stod borzoien precis i närheten där luren slutade, så Cebbe stannade en bit ifrån. Andra gången stannade han ännu längre ifrån, trots att borzoien inte var i närheten. Då hjälpte en av arrangörerna mig och tog själv med sig honom ut, släppte honom och han fick springa så att han sprang mot mig istället för ifrån mig. Då sprang han hela vägen, men vägrade ändå gå i närheten av luren.

Det gjorde lite ont i hjärtat. Han hade ju nyss börjat våga springa igen, ordentligt, följsamt och våga ta luren. Och vi har hårdtränat. Jag har cyklat, Emil har sprungit med honom och vi har varit på släphareträningarna. Han har ätit duktigt och allt har stämt. Om det inte var för den där dumma hunden.

Efter att ha stött och blött saken med flera duktiga personer, varav en gav mig tankar som jag själv tyckte lät vettiga, så valde jag att inte låta Cerberus tävla provet han var anmäld till. Många tyckte att jag skulle prova ändå. Se det som en träning. Det går ju som det går. Men jag ville inte. Varför utsätta honom för en sådan situation när han inte klarar av den? Det är konkurrenssituationer som skrämmer honom, allt från när hundar stökar och leker till när man jagar en lur. På ett LC-prov så fullkomligt skriker hundarna ut sin jaktlust och det är konkurrens konkurrens konkurrens som gäller. Visst kanske han skulle ha haft tur att lottas mot en tik. Tikar är ofarliga för honom. Men det var 3 tikar och 7 hanar anmälda. Oddsen är inte så höga. Av hanarna som var anmälda vet jag bara en som han inte är rädd för, en som han är jätterädd för som morrar och gör utfall och de andra har jag inte så stor koll på. Att starta honom och låta honom vara tvungen att fatta beslut av det slag som han uppenbarligen inte klarar just nu kändes inte rätt. Än värre om något skulle hända. Något som gör att han verkligen slutar springa helt. En vurpa. Eller en hund som gruffar vid mål. Det kan ju vara slutet på hans LC-karriär, något han älskat från början.

Så jag valde att stanna hemma. Vi har gott om tid på oss att tävla och ha oss. Det viktiga är att han ska må bra och bli trygg igen. Han ska få springa ensamlopp tills han vågar springa fullt ut igen och efter det kan han få börja springa mot hundar som Akir som är rakt igenom jättesnäll, eller mot tikar. Folk har överlag så bråttom att få sina hundar till champions i olika grenar så jag blir nästan stressad av den hetsjakt som hundägare bedriver. Bara rejäla placeringar räknas, även hos dom som säger sig inte bry sig. Det är tröttsamt ibland.

Kanske är det min vill-alltid-passa-in-och-göra-andra-stolta-gen som kickar in, trots idoga skilsmässor från min sida. Men innerst inne vet jag ju att Cerberus är den finaste och snällaste hunden, att han är otroligt trevlig och faktiskt gillar att jobba med mig. Det är ett gott tecken tror jag. Med eller utan cert. Alla kan liksom få cert, det gäller bara att pricka rätt domare. Ställer man bara någon gång ibland så tar det längre tid. Inte så konstigt, egentligen.

Så, jag ignorerar den stressiga ådran som framkallas av andra och kör mitt eget rejs igen. Som vanligt.