Idag är jag och hundarna ensamma hemma med Emil är med sitt jobb i Kalmar. Det känns väldigt tomt och tyst faktiskt, men jag ska passa på att ta ett långt, varmt bad, läsa en massa och krypa i sängs extra tidigt. Vi krigar alltid lite med tiderna eftersom jag är kvällstrött och vaknar tidigt medan Emil är uppe sent på kvällarna/nätterna och sedan vill sova på morgonen, så nu kan jag sova supertidigt utan att skämmas. Dessutom hostar jag så mycket att jag har ont i magen så lite vila kan nog vara välbehövligt.

I mÃ¥ndags och tisdags var jag pÃ¥ en internationell konferens om förebyggande arbete för barn/ungdomar. Den var pÃ¥ Fryshuset och anordnades av IPACY ”Implementing Preventive Actions for Children and Youth, och hölls nere i ”Klubben” som alltsÃ¥ är en nattklubb. Kändes lite lustigt att sitta i ett svartmÃ¥lat rum med en stor scen ihop med en massa människor frÃ¥n diverse olika länder. Hur som helst sÃ¥ var det intressant. Jag saknade dock vissa saker, kritisk som jag är. Men det har ju ocksÃ¥ att göra med vad man brinner för för grupp t.ex. och just där sÃ¥ talades det mest om att förebygga brott, vÃ¥ld och droger m.m. och inte särskilt mycket om hur man fÃ¥ngar upp de unga som inte riktigt syns och som riskerar att falla ur systemet pÃ¥ annat sätt. Dessutom störde det mig att en av föreläsarna pratade om riskfaktorer men sade inte ett ord om hälsofaktorer. PÃ¥ samma sätt var det nÃ¥gon som nämnde att det finns en fara i att arbeta förebyggande genom bland annat stigmatisering, men ingenstans nämndes det främjande arbetet. Man kan faktiskt arbeta bÃ¥de förebyggande och främjande, och det främjande arbetet är ju faktiskt förebyggande ocksÃ¥. Fast utan den lite negativa undertonen av att man förutsätter att nÃ¥gon faktiskt skulle hamna snett utan insatsen.

Bla bla bla. Jag kan prata i evigheter om sådana saker. Och för övrigt saknar jag lite att ha någon annan att prata med som brinner för samma sak. Eller åtminstone brinner för något lika kraftigt som jag.

En annan sak jag saknar är tjejkompisar. Nu träffar jag ju så mycket folk om dagarna att jag inte har något jättestort behov av att träffa så många fler, men jag saknar att hänga med lite skojiga tjejer som man kan prata med, skratta med eller förklara den där onda känslan inuti för. Mina vänner är kvar i Gbg och här uppe känner jag inte så många. Imorgon kommer Maria på snabbvisit när hon skall till Uppsala för att se thai-SM. Det ska bli roligt att träffa en kamrat en stund. Jag ser fram emot det. Verkligen. Nu hoppas jag bara att tåget inte ställs in eller så, SJ verkar ju inte gå att lita på så bra i dessa tider.

Mitt hjärta blödde lite extra idag förresten. Jag är ju en riktigt blödig typ pÃ¥ riktigt, men idag blev det sÃ¥ där sÃ¥ att man blir sÃ¥ rörd sÃ¥ det hugger till i bröstet. PÃ¥ Fryshuset hÃ¥lls Lovely Days under alla skollov. DÃ¥ har man blandade aktiviteter som t.ex. basket, sÃ¥ng, dans, skridskor osv som man mÃ¥ste anmäla sig till, och sÃ¥ en del öppna verksamheter som pyssel, knep, knÃ¥p, pingis, biljard osv. Jag höll i lite självkänslepyssel där man fick fota sig själv, skriva ut bilden och sedan mÃ¥la runt omkring, klippa ut affirmationsord att klistra dit, skriva vad man är bra pÃ¥ m.m. En liten kille i 10-Ã¥rs Ã¥lder gjorde först ett porträtt och smÃ¥pratade lite, ritade Ola frÃ¥n melodifestivalen för han gillade att titta pÃ¥ det och sÃ¥ klippte han ut ett jättefint hjärta och skrev ”pappa” i. Inte nog med att jag har lite pappakomplex och alltid blir lite blödig när det gäller pappor sÃ¥ var det ganska uppenbart att det fattades en mamma. Jag försöker alltid tänka mig för sÃ¥ att man inte säger för direkta saker förrän man kollat av läget, eftersom jag vet hur det känns att behöva hÃ¥lla med för att slippa berätta jobbiga saker när nÃ¥gon egentligen trampar en pÃ¥ tÃ¥rna. Hur som helst sÃ¥ kom han tillbaka efter en stund och frÃ¥gade lite försynt om han fick göra en till, för han gillar att rita. Självklart fick han det. Den här gÃ¥ngen blev han lite modig och klippte ut en hel rad med ”ascool” eller nÃ¥t sÃ¥nt. SÃ¥ limmade han dit dom, fem stycken ”ascool” runt fotot pÃ¥ sig själv, och sÃ¥ sade han: ”Hihi! Jag är ascool… fast.. jag vet inte om det själv.”

Åh mitt hjärta! Man ville ju bara krama ungen och säga att han är coolast i hela världen! Men jag sade att han får ta med sig sin bild hem och så får han berätta för sig själv att han faktiskt är ascool, så till sist kommer han veta om det själv också.

Fina unge!

Han var för övrigt i gott sällskap av en massa andra fina ungar och jag tror jag kanske vet vad jag vill göra i framtiden nu. Faktiskt. Eller jag vill ju alltid en hel massa, men jag skall försöka tänka ut något som passar ihop med det koncept jag vill göra. Förutom att läsa vidare då förstås.