Det här med tassar

Vad är det med afghaner och deras tassar egentligen? Alla hundar är rädda om tassarna och klippa klorna är ingen höjdare. Men afghaner är fasen helt hopplösa. Första gången jag råkade trampa Cerberus på tassen så skrek han så det hördes över hela Backaplan. Och inte nog med det, han fortsatte skrika. Länge. Och hoppade på tre ben. Och skrek lite till. Tillslut var jag tvungen att känna igenom tassen, man blir ju ändå lite orolig. Då blev han tyst. Sen när jag känt färdigt så skrek han lite till. Och haltade. Sen kom det en fågel och den måste man ju jaga så då var han botad igen.

zória

Inte trampa på dessa tassar.

Igår trampade Cerberus Zória på tassen. Hon skrek som att hon blivit krossad. Det gäller ju att ha is i magen och inte reagera, så man inte spär på deras fjantighet än mer. Men det KAN ju faktiskt ha hänt något med, så jag försöker avvakta lite och sedan kolla. Cerberus blev iallafall jätteorolig och visste inte alls hur han skulle bete sig. Han backade, kom fram, strök sig mot soffan och försökte komma fram till Zória som i sin tur skrek lite till. Carmen som stressar så lätt flög upp och började vanka av och an. Efter en stund insåg Zória att tassen satt kvar och så fortsatte leken som innan.

Idag när vi skulle gå ut så sprang Zória ut framför mig, i princip in under fötterna på mig. Jag snubblar lite på henne och trampar henne löst på tassen. Jag känner verkligen att jag knappt hinner sätta ner foten alls, så den här gången vet jag att hon inte är skadad. Men skriker gör hon. Dock inte lika mycket som igår. Där emot är hon blockhalt. Hon sitter och ser förtvivlad ut och håller upp tassen som hänger och dinglar och ja.. den ser faktiskt bruten ut. Det är som att hon med flit håller upp benet i luften och dinglar med undre delen av det för att visa att det viss är av. Stackars liten. Jag och Anders skrattade så vi kiknade. Då slutade hon och gick som vanligt igen. Inte lätt det där, att bryta benet hela tiden. Tur att hon läker så snabbt. ;)

Det tokiga är att hon och Cerberus kan stöka runt som sjutton. Dom brottas och tumlar runt och hon hänger i nosen och kinderna och öronen på honom och han har hela hennes huvud i munnen, men ingenting tycks göra ont. Men ett tramp på tassen, det är dödliga grejer det. Om man är afghanvalp.


Pusha

3 Responses to “Det här med tassar”

  1. Tash Says:

    Hahahaha! Som riktiga barn är de ju de lurviga liven!
    ”-Ajajajaja, mamma, mamma, ontontONT!” Tills de hittar nÃ¥got mer intressant, eller inte fÃ¥r den uppmärksamhet de hoppades pÃ¥! :o )

  2. Tash Says:

    En :) Skulle det vara juh!

  3. Ninni Says:

    Hahah! PÃ¥minner mig om en gÃ¥ng när jag rÃ¥kade trampa en gammal älskad tik (inte Zala) pÃ¥ tassen när jag var pÃ¥ kenneln. Hon skrek. Hon blängde. Hon var vrÃ¥lhalt och kunde INTE gÃ¥. Jag gick dÃ¥ runt barfota och det var mina TÃ…R som kommit pÃ¥ hennes tass, sÃ¥ inte fan kan det ha gjort ont. Hon var i alla fall jättehalt – fram tills det vankades mat! DÃ¥ kunde hon springa runt och var inte det minsta halt och inte haltade hon nÃ¥got efter det heller. Älskade knäppdjur.

Leave a Reply