Över till något helt annat.

Cerberus klarade sin terapihundcertifiering. Jag är så sjukt stolt över honom. Han var så himla, himla duktig. Så snäll och mild och fin är han, och han accepterar alla galenskaper jag hittar på. Eller i det här fallet, som främmande människor hittade på.

Min snälla fina älskade afghanhund. Sånt här fint täcke, eller tjänstetecken som det heter, fick han:

Jag och Zoria har varit och tränat på lite inofficiella utställningar med. Först var vi på Västkustvalpen som är till för hundar upp till 15 månader, och så några veteraner. Där blev hon BIS4 junior, inte helt illa. Kritiken hon fick var:

”Trevlig juniortik med elegant mejslat huvud, bra ögon, hals och överlinje. Välvinklad. Skulle önska lite mer förbröst. Rör sig parallellt fram och bak. Härlig drive frÃ¥n sidan. Välvisad.”

Igår var vi på en inoffare i Partille och Zoria skötte sig ännu bättre. Vi tränar på inoffare för att hon tyckt att folk är lite äckliga. Inte såna som vi möter på gatan som vill hälsa, men när hon själv inte får bestämma så backar hon undan. Igår var hon jätteduktig, domaren var snäll och taffsade på henne tills hon slutade bry sig. Och Zoria, som trist nog var ensam affe blev ju BIR automatiskt. Sedan blev hon BIG-1 och BIS 2. Även om det är en inoffare så är det skoj för hon är faktiskt bara nyss fyllda 12 månader och konkurrerade mot alla fina vuxna hundar, bland annat en championflatte som blev BIS förra året, och som Zoria slog i år. Med sin BIS 2-placering där så gick hon i Cerberus fotspår, han blev också BIS 2 där förra året.

Hur som helst så, vill man träna på en inoffare så är faktiskt Partille BHK´s utställning väl värt det. Den är välorganiserad och trevlig, till skillnad från t.ex. Västkustvalpen som var kaos.

Nåväl. Domaren Lisa Molin skrev så här om Zoria igår:

”Utmärkt typ o helhet. Feminin och elegant tik. Mkt välmejslat huvud. Mörka, välformade ögon, utmärkt bett och pigment. Välplacerade öron med fint behäng. Elegant topline. Välansatt svans. Utmärkt front. Lagom hull. Välvinklad. Vacker, välvÃ¥rdad päls. Rör sig med härligt steg. Arrogant attityd. Utmärkt temperament. Välvisad.”

Vi hade sällskap av Malin och hennes lille pinschervalp Pixel. Pixel blev BIG-4 av typ 11 tjusiga valpar. Inte illa kan jag säga mtp att lilla Pixel tävlade mot valpar upp till 9 månaders ålder medan han själv är typ 4,5 månad. Jag tror det var för att han delade bur med superZoria. Dom hade nog lite taktikbus.. eh.. snack.. i buren.

Malin gled in och handlade fram en liten söt pinscher-tik med till BIG-1, alltså bäst i gruppen. Fast bland de vuxna. Inte helt illa!

För övrigt är det inte smart att ta bussen till inoffare. Iaf inte om man vinner så som Zoria gör. Båda gångerna har vi haft TUR, för vi har fått skjuts hem. Det är tungt att släpa bur och väska, och när man sedan vunnit 15 kg foder och en massa prylar så blir det faktiskt rätt knepigt att släpa sig till bussen. Så TACK snälla ni som skjutsat hem oss! Så himla snällt!

Jag brukar alltid undvika att diskutera politik med andra. I alla fall specifik partipolitik, att diskutera själva frågorna kan vara intressant och givande. Men jag ger mig inte in i alla diskussioner kring huruvida jag röstar si eller så och varför andra röstar på något helt annat. Istället väljer jag helt enkelt att knipa igen.

Men. Det betyder inte att jag inte har åsikter. Och jag kan säga att i år har det stundtals varit rätt kämpigt att inte ifrågasätta vad sjutton vissa tänker med. Antagligen är det väl för att jag tvingas se fler idiotiska uttalanden, fler jakter efter felsägningar, syndabockar och skitsnack och fler jäkla statusuppdateringar på Facebook. Vissa saker har varit bra. De flesta dåliga. Och jag briserar snart här över all idioti som florerar.

Och nej, jag är inte arg pÃ¥ samtliga som röstar pÃ¥ nÃ¥got som ur mina ögon är ofattbart. Jag har full respekt för att människor tycker nÃ¥got annat, att människor hÃ¥ller sig själva om ryggen och att det finns självklara val för dom som är lÃ¥ngt ifrÃ¥n min egen människosyn. Det är behovet av att trycka ner andra jag inte förstÃ¥r mig pÃ¥. Att sakligt berätta att andra gör si och sÃ¥, vi gör sÃ¥ här, rösta pÃ¥ oss… det exixterar knappast. Inte ens pÃ¥ folks Facebookstatusar. Nej, istället matar man pÃ¥. Ã…h, nu sade han si och hon sÃ¥. Dom är dumma i huvudet. Dom kan ingenting.

Vilken tyngd det har. Eller? Och hur kommer det sig att så få verkar kunna vad det är saker innebär, egentligen.

Jag ska rösta idag. Det kommer jag göra med framför allt min bror, min mamma och flertalet vänner i tankarna. För mig finns egentligen inget val. Det är ett måste.

Jag går och röstar idag, med funderingar kring hur så många av mina kära ska hålla sig flytande fyra år till. Hur dom ska klara av att arbeta när dom knappt kan befinna sig bland människor.

Och sÃ¥ funderar jag pÃ¥ hur han som är tillsammans med en tjej som varit med om mer än de flesta ska behöva uppleva och som har stora psykiska sÃ¥r.. Som inte kan leva ett ”vanligt” liv. Inte kan lita pÃ¥ människor. Inte kan hantera krav eller stress eller mÃ¥sten. Och verkligen inte kan jobba. Hon har inte rÃ¥d att bli utförsäkrad, för dÃ¥ dör hon. Kanske tar hon livet av sig. Kanske skulle det driva även henne över gränsen, som sÃ¥ mÃ¥nga andra. Hur kan han, hennes pojkvän, rösta emot henne sÃ¥ som han säger att han ska göra?

Jag förstår inte.

Det cirkulerar en väldig massa saker på nätet nu. Några av dom är denna hemska historia, som tyvärr inte är något ovanligt. En annan sak är denna, skriven av en tjej som bytt färg enbart på grund av Alliansens undvikande svar i frågan kring just utförsäkringar.

Själv funderar jag kring hur man kan välja att ha en syn på människor som lata, äckliga, snyltare och bidragstagare. Vissa personer i min omgivning har vettiga åsikter även fast dom röstar på något helt annat än mig. Men många har hårresande ointelligenta tankar och synpunkter. Som att alla arbetslösa är det för att dom är lata. Eller att sjukskrivna är lata. Jag antar att det är samma idioter som anser att alla ungdomar är kriminella, alla kvinnor är bitterfittor, alla män är testosteronmongon och tja.. dom själva är helgon och dom enda som bidrar med något positivt till stacken.

Jag blir seriöst upprörd.

Så där så jag får ont i magen och börjar spänna mig. Det är därför jag undviker sånt här. Jag undviker diskussioner och debatter för min egen hälsas skull. Jag vet vad jag tycker och behöver sällan höra andra tjafsa om saken. Men jag kan inte låta bli att undra om folk önskar att jag hade prostituerat mig heller än sökt socialbidrag dom där månaderna för flera år sedan? Min bror, han kanske borde börja jobba och sedan bli hemlös när han märker att han inte kan hantera de krav som verkligheten ställer. För att gå på bidrag, äta tunga mediciner och fjanta sig med arbetsträning är ju bara daltande. Klart han kan jobba. Samma sak med min mamma. Det faktum att hon liter av PTSD eller dyl. behöver man väl inte räkna in? Att hon inte kan ta in särskilt många intryck på en och samma gång. Att hon tappar minnet. Måste sova 12 timmar varje natt. Måste äta mediciner för att klara vardagen. Klart hon ska arbeta istället! Jäkla snylteri på oss som jobbar. Eller vänta här nu, jag jobbar ju inte. Jag studerar. Fast, studiebidrag räknas inte som bidrag va? Nä, det är ju socialbidragen till socfallen som är boven. Vi ska bli självständiga, självstyrande individer som fattar våra egna beslut.

Japp. Så är det. Sedan spelar det ingen roll om man har utsatts för psykisk misshandel i 20 år av sitt liv, blivit slagen, våldtagen, misshandlad. Det har ingen relevans. Man ska jobba. Så är det ju. Alla kan jobba. Alla kan göra något.

Nejdå, nu överdriver du. Nu drar du saker till sin spets. Självklart är det bara de ARBETSFÖRA som ska jobba. Vi ska stoppa fusket. Fuskande arbetslösa socfall bidrar inte med något till samhället. Det är dom vi vill bli av med.

Jag förstår inte. Jag fattar verkligen inte. Om det gör att EN ENDA person får sitt liv förstört, så som i ovanstående länk t.ex. Eller min bror. Om han hamnar på gatan så har vi förstört hans liv. Ska det vara priset? Har vi rätt att bedriva politik som förstör någons liv på det viset?

Nej, säger jag. Javisst, säger andra.

Fy fan, säger jag.

Jag har sÃ¥ mÃ¥nga saker jag borde göra. Till exempel borde jag skriva ner nÃ¥gra av de miljoner tankar som far runt i mitt huvud. Och uppdatera lite bättre här. Och framför allt borde jag plugga SPSS – ett statistikprogram inom socialt arbete som vi ska lämna in en tenta om pÃ¥ fredag.

Men istället sÃ¥ tränar jag apportering (apportera metall är en förbannelse säger Cerberus och vägrar), funderar ut en bok jag vill skriva och planerar framtidsäventyr. Jag tenderar att komma pÃ¥ allt sÃ¥nt när jag verkligen borde göra annat. Det, plus att diska och röja och sortera saker – precis som alla andra studenter. Jag tror för övrigt att det är nÃ¥got genetiskt i oss som gör det. SÃ¥ fort det vankas tenta sÃ¥ börjar vi sortera och städa och greja.

Skrev iallafall teoriprovet och höll föredraget pÃ¥ terapihundkursen i söndags och det gick fint. Fick MVG pÃ¥ mitt arbete om självskadebeteende, hade ett rätt bra föredrag i ämnet men hade alldeles för lite tid (egentligen skulle vi ha max 10 minuter, de flesta drog över tiden och jag fick lov att ha en halvtimme – och det var ändÃ¥ för lite) och sÃ¥ klarade jag teoriprovet med bravur. Skönt. Nu i helgen är det dags för Cerberus insats. Eller snarare vÃ¥r gemensamma sÃ¥klart. PÃ¥ lördag är det s.k. vardagslydnad plus specialmoment. Och pÃ¥ söndag är det terapihundövning med figuranter och sÃ¥nt, där dom bedömer bÃ¥de hur hunden arbetar och hur jag som förare jobbar bÃ¥de med hund och klienter, vilka övningar jag väljer, hur vi hanterar gapiga/högljudda/vÃ¥ldsamma klienter eller deras motsats. Cerberus apporterar duktigt nu, han gÃ¥r att sända om han bara förstÃ¥r vart han ska ta vägen och han hämtar det mesta. Det enda han vägrar är att apportera metall, vilket är ett mÃ¥ste. Såå, hÃ¥rdträning nu. Sedan är det sÃ¥klart lite smÃ¥saker som det gÃ¥r sÃ¥ där med. Att krypa in och lägga sig under saker ställer till lite problem eftersom han är sÃ¥ stor, och sÃ¥ har han inte superlÃ¥ng stadga i ”haka”-momentet. Men allt beror pÃ¥ humör. Han kan lika gärna strunta i att göra haka alls, men det har inte hänt hittills.

Nåväl. Har lämnat in uppsatsidé med. Jag ska skriva själv eftersom min bästa uppsatspartner Emely fick tvillingar i våras och måste göra praktiken innan hon får fortsätta. Kommer vara lite läskigt men det ska nog gå bra. Hoppas jag får igenom min idé bara. Jag vill skriva om MMA´s betydelse för unga manliga utövare. Egentligen kampsport över lag men det är ju bara en C-uppsats så för att minska ner det så blir det nog bara MMA. Och typ, vad våldet har för betydelse. Om det ens har någon. Och hur utövandet påverkar maskuliniteten, deras självbild, andras bild av dom osv osv. Finns nog massor. Om någon kommer på nån bra frågeställning så skriiiiv! =)

I övrigt rullar allt på. Och jag måste verkligen gå lite gjort nu, inte sitta här och uppdatera bloggen. Får skriva mer en annan gång. Om hundra år säkert, för att jag har så mycket att göra.