Alltså, det här med en lillsyrra är faktiskt inte så illa ändå. Man vänjer sig lite vid gäddtänderna och att bli trampad på pälsen och störd när man sover. Det är inte så skoj men som sagt så vänjer man sig. Där emot är det helfestligt att ha någon som faktiskt vill busa! Tant Carmen vill ju också busa en del, fast hon vill bara knuffas och morra och så när hon busar.

Buuuuus!

Det har varit svårt att undgå offensiven mot MMA som bedrivits på SVT och i radio på senare tiden. Det hela började med sportspegelns väldigt vinklade och oinsatta reportage, följdes upp av uppdrag granskning, sedan av Hallå P3 och senast igår Debatt på svt.

Jag kan förstå att många reagerar starkt på de bilder som visas i TV, när jag först såg bilder från UFC 1 och 2 så berördes jag också. Det va min första kontakt med sporten och under den tiden så va det verkligen en sport utan regler. Det blev också ofta väldigt läskiga knockar och andra skador pga. den stora okunskapen av utövare och domare.

Det går att likna med att en längdåkare på skidor helt plötsligt skulle börja tävla bakhoppning på elitnivå, eller en rallyförare skulle börja köra formel-1. En ny miljö som har liknande element med det som utövaren redan va bekant med, men ändå helt annorlunda och garanterat skulle skador förekomma.

Idag är de som tävlar oerhört bättre tränade och likaså är domarna väldigt skickliga på att bedöma när utövaren är besegrad.

Inte nog med detta, regelverket är nu helt annorlunda och utformade med utövarnas säkerhet i åtanke.

Om man vill göra en bedömning av sporten idag sÃ¥ mÃ¥ste man sätta sig in i hur det ser ut historiskt, vart vi är nu, och vad som faktiskt sporten handlar om. Skrämseltaktik som att prata om ”strypgrepp” och om hur sparkar och slag utdelas till medvetslösa utövare är väldigt missvisande och tjänar varken för eller till i debatten.

Innan man ens ger sig in i debatten sÃ¥ borde man skaffa sig en bra uppfattning om de regler som finns. Man kan förstÃ¥ att mÃ¥nga som gör inlägg reflexmässigt och skriver ur sin frustration och okunnighet i foruminlägg eller kommentarer. Men att samma dumheter ska sägas i TV av programledare och ”insatta” debattörer är att likna med FOX News.

Man har också för vana att plocka in neurologer osv. men utan att visa vad det faktiskt handla om, utan plockar fram det mest brutala 5 sekunder av ett år av tävlingar. Istället för att titta på hela sporten så tittar man på en liten promille av det som händer. Om man bara visar filmer på hur hockeyproffs får halsen avskuren av skridskor så tror jag inte några läkare skulle ha mycket positivt att säga om det heller.

Missuppfattningen om att det skulle vara ”gangsters” och kriminella som sysslar med detta är ocksÃ¥ helt felaktig. Faktum är att de som tränar och tävlar till en väldigt stor utsträckning är väldigt fokuserade pÃ¥ att göra saker och ting rätt och riktigt. Man hittar mÃ¥nga välutbildade inom MMA och även mÃ¥nga som, när dom inte tränar, studerar hÃ¥rt och har stora visioner om framtiden.

Så sent som förra månaden blev två av mina träningskamrater överfallna ute på gatan av ett gäng på 6 andra killar. Träningskamraterna valde att inte slå tillbaka utan endast skydda sig och försöka minimera sina skador. Dom kunde ta det beslutet för att dom har ett moget förhållande till vad våld kan leda till. Argumentet att utövare skulle vara våldsamma och att våld föder våld är alltså helt förkastat i det här fallet.

Det som är farligt är människor som inte vill sätta sig in i, och faktiskt förstå, sporten. De som börjar titta och följa sporten skapar sig ett intresse och också en respekt. Medans de som inte tar sig tid att titta på det och lära sig, dvs. precis det som motdebattörerna gör, det är sånna människor som är problemet.

För ett tag sedan var jag ju och hälsade på brorsan Neo och hans familj. Det var så himla skoj och vi fick springa en massa båda dagarna. Efter att jag hade varit på utställning fick jag och han busa på deras bakgård. Det var inte så stort men vad gör det? Sååå skoj tyckte jag att det var!

Här är några bilder iallafall:

En av mina favolekar är att ha dragkamp om leksaker och en är att försöka fånga leksaken, och så får den andra hunden jaga en och försöka ta den ifrån mig. Tyvärr fattade inte brorsan det riktigt, han hade nog ingen lust. Så jag fick jaga honom trots att det var jag som hade leksaken.

Skoj hade jag iallafall! Jag hoppas vi ses snart igen för det är så himla roligt!

Idag åkte alla vi hundar med matte och Anders till Anders föräldrars hus. Där finns det stora ängar som vi fick springa på. Jag råkade bli lite ivrig och stack iväg runt ladugården och höll nästan på att bli påkörd av en traktor. Fast jag är ju snabb som blixten så jag sprang ifrån den. Vroooom!

Jag och Carmen rejsar av oss lite.

Zória är en äkta afghan och tittar hellre på omgivningen än bryr sig om matte.

Lillsyrran Zória

Jag och lillsyrran busar.

Hela hundflocken.

Jag ligger på tork och Zória sover.

När vi kom hem var det baddags för mig och som ni ser så passade lillhunden på att sova bredvid mig då. Men det var rätt okej faktiskt. Hon är faktiskt rätt mysig när hon inte bits.

Så klev man upp vid 5 och började slött packa ihop sina grejer, kramade om valpenmonstret, cebbe och en trött Matte för att sedan vackla iväg mot tåget tillbaka till Stockholm.

När jag kommer ner till järntorget så står det som vanligt ett gäng med yrvakna människor med sina väskor och väntar på vagnen. Jag är långt ifrån den enda som tar morgontåget till Stockholm.

Normalt sett så brukar jag slockna så fort jag sätter mig på tåget. Jag plockar bara fram min kudde ur väskan och sätter mig till rätta med jackan som täcke, sen sover jag som ett barn tills vi anländer i Stockholm, med ett kort avbrott för att visa biljetten för konduktören.

Imorse va det dock en annan visa.

Jag hade tydligen glömt att välja fönsterplats när jag bokade biljetten, och utan fönsterplats inget att kila fast kudden mot. Besvärligt, jag fick improvisera och efter en 20 minuter av olika testpositioner så hittade jag slutligen något som fungerade utan skapligt.

Lagom till att jag börjar slumra till så börjar temperaturen i vagnen sjunka. Tydligen så va det något besvär och det blåste in utifrån, så där satt jag, utan fönster och kall om näsan och längtade hem till varma sängen, matte, lilla valpen och cebbe.

Inte en bra start pÃ¥ veckan som garanterat kommer vara en jobbig en. Match nästa lördag och jag har en del kilon att banta bort tills dess. Klämde precis i mig dagens ”stora” mÃ¥ltid och är nog det mättaste jag kommer vara pÃ¥ hela veckan. SÃ¥ om jag är deppig eller sur sÃ¥ skyller jag pÃ¥ att jag bantar, kom tillbaka efter kl. 11 pÃ¥ lördag sÃ¥ är nog humöret tillbaka!

Ja, som Emil förutspådde så blir det såklart en bildbomb på lilla fröken Zória. (Jag tror hon ska få heta det. Hon är ju en liten älva.) Hon är ju så söt, och idag har vi varit i en inhägnad vilket var väldigt populärt. Cerberus fick rusa av sig för fullt efter allt barnvaktande, och lilla fröken sprang några varv hon också. Skojigast var när Emil satte fast en leksak i kopplet och drog runt med som en kattleksak. Hon gillar verkligen dragkamp så det var väldigt populärt.

Och här kommer som sagt en bildbomb:

Det finns såklart fler bilder i galleriet.

Jag tror nog att matte kommer ladda upp en del bilder under dan. Jag tog med mig kameraladdaren från Stockholm och så många kort som har tagits på lillterroristen dessa dagarna lär ju ha gett henne slitageskador i avtryckarfingret! ;D

( det skulle ju förklara varför hon ”glömde” att ta nÃ¥gra kort pÃ¥ the Zone ;] )

Whew! Jäklar vilken gala. Som vanligt så bjöds det upp till en hög med riktigt spännande matcher.

Gladius gjorde väldigt bra resultat och vann 5 av 6 matcher, tyvärr förlorade Keso sin match, men Ã¥ andra sidan sÃ¥ gjorde han nog en av de bästa matcherna i sverige det här Ã¥ret. RIKTIGT spännande och sjukt mycket teknik, hjärta och bra tempo genom alla 3 ronder. Han förlorade pÃ¥ delat domslut, jag är väl inte helt opartisk, men jag tyckte han skulle ha vunnit 2-1 i ronder… Kesos första för kvällen, men efter den sÃ¥ va jag helt slut av allt hejande och stojande! Dom kunde inte ha bett om en bättre match att öppna galan.

Nytillskottet till gladius, Christoffer Svensson, vann sin snabbt sin match på armbar.

Besam smulade sönder sin motståndare i 3 ronder och vann på poäng, killen han mötte hade en bula som täckte hela vänstersidan av ansiktet efter matchen.

Anton fotade ner sin kille efter att ha dominerat stående i 3 minuter, riktigt läskig knock och motståndaren låg avdäckad en stund.

August visade igen hur fruktansvärt bra han är på marken och får in en tajt tajt triangel i första ronden.

Eddy kryssar sin motståndare och drar sedan ut honom på shoulderlock.

Eftersom vi har lillterroristen hemma så hoppade vi över efterfesten och avlösta Anders som va hundvakt härhemma. Hon är ett riktigt litet charmtroll, men jäklar va vassa tänder hon har!

Cebbe slänger lite anklagande blickar mot oss lite dÃ¥ och dÃ¥, ”vad ääär det för monster ni har tagit med er hem egentligen?!” men han börjar acceptera henne mer och mer nu. I skrivande stund sÃ¥ ligger dom bÃ¥da och sover i sängen faktiskt, sÃ¥ HELT hemsk är hon nog inte

Snart ska jag iväg och hjälpa till med lite bärande, har inte riktigt kolla på vad det är som ska bäras eller vart och varför. Men om matte säger till så är det bara att hugga i! ;D

Efter det blir det iväg en sväng hem till mor och far för att fira fars-dag för att sedan avsluta dagen med att glo Strikeforce som va inatt, Brett Rodgers vs Fedor.

Mycket att göra med andra ord!

Igår var vi på The Zone. Jag överlåter en utförligare rescension på Emil sedan då han onekligen är betydligt mer insatt. Jag får dock skryta och säga att jag hänger med mer och mer i allt det tekniska faktiskt, och det är oerhört spännande att vara på plats och se matcherna. Eftersom jag är som jag är, känslodriven, så ryser jag nästan när en fighter kommer in med ett helt långt följe av personer som ska coacha och visa sitt stöd. Och det bästa är att alla är så himla fina efteråt, att så fort någon vunnit eller tiden är ute så kramas man och visar sin respekt för sin motståndare då det faktiskt krävs enormt mycket att ens kliva in i den där buren. Visst kan det vara otäckt i vissa lägen, som igår när någon på grund av ren otur landar med armen felvikt in under sig och tvingas bryta pga smärtan. Men slå på TV någon gång när det är fälttävlan så ska ni få se. Ekipage som slår volter över hinder, ryttare som hamnar under hästar och bryter lite allt möjligt på kroppen. Eller Formel 1, inte sjutton kan det vara skönt att krascha med en bil i så höga hastigheter? Det känns som en betydligt större livsfara faktiskt. Men vad vet jag.

Ã…ter till igÃ¥r kväll. Gladius vann 5 av 6 matcher. Heja heja! Tyvärr förlorade den jag tror vi var mest spända inför, men det var pÃ¥ hÃ¥ret och det var en sjukt spännande match sÃ¥ han ska verkligen verkligen inte vara missnöjd. Jag hejar pÃ¥ dig! För övrigt hejar jag extra mycket pÃ¥ alla som verkar vara sympatiska och trevliga, för jag är sÃ¥ trött pÃ¥ den där gangsterstämpelgrejen. ”Men Emil är ju jättesnäll?”. Ja? Han gÃ¥r väl inte runt och är otrevlig och slÃ¥r pÃ¥ folk för att han tränar mma? Vart är logiken i det? För övrigt ger jag ett stort minus till alla som mÃ¥ste dricka kopiösa mängder alkhol, hälla öl pÃ¥ golvet och dessutom störa oss andra genom att gÃ¥ förbi och köpa ny öl hela jäkla tiden. Ännu större minus för alla som buar i olika lägen. Fast det gäller vid alla tävlingar oavsett sport faktiskt. HÃ¥ll käft istället, och för extra mycket liv för den du faktiskt hejar pÃ¥. Men än en gÃ¥ng, sÃ¥dan är jag.

Vi var inte bara på The Zone igår, vi var på dop med. Ett riktigt kyrkodop. Jag kunde knappt minnas när jag var i en kyrka senast, men efter en stunds grubblande kom jag på att jag nog var på någon julotta för kanske 7 år sedan eller nåt. När mamma fortfarande bodde på Ljusterö så var det lite mysigt faktiskt, även om jag inte tror på Gud. Hur som helst så har jag inte så många vänner som fått barn, och de som fått det har inte varit troende utan har haft egna små namnfester med faddrar och så. Så det var lite spännande äventyr för mig helt enkelt.

Eftersom jag, än en gÃ¥ng, är världens blödigaste människa sÃ¥ kunde jag sÃ¥klart inte lÃ¥ta bli att grina en skvätt. Det spelar liksom ingen roll att jag inte kan relatera till det där med Gud och att bli en god kristen osv. Jag kan gott nog relatera till den stora dag det var för familjen, hur glada folk var där, och bebis var dessutom otroligt söt! Samtidigt stack det lite i hjärtat när det var dags för psalmer och i princip ingen sjunger med. Stackars prästen, han som verkligen tror stenhÃ¥rt pÃ¥ det där och sÃ¥ kommer det dit en massa folk som inte gör det utan som kanske snarare har dop av ren tradition. Ã… andra sidan var det jag som satt med skuldkänslor när jag skulle posta brevet angÃ¥ende att gÃ¥ ur kyrkan för en massa Ã¥r sedan. Jag är en sÃ¥dan som är bÃ¥de döpt och konfirmerad, och prästen som arbetade när jag konfirmerades var en sÃ¥n där underbar människa som det finns sÃ¥ fÃ¥ av. Dessutom var han inte sÃ¥ prästig. Men men. SÃ¥ när jag skulle gÃ¥ ur kyrkan sÃ¥ föreställde jag mig hur nÃ¥gon äldre person skulle sitta och öppna brevet, sucka och bli ledsen över att ytterligare en person gÃ¥tt ur kyrkan. ”Vart är världen pÃ¥ väg” typ. Och jag ville sÃ¥ gärna förklara att jag kommer klara mig. Att jag lever mitt liv som en god kristen fast utan att vara kristen. Jag är vänlig mot andra utan att behöva använda Gud och sÃ¥nt som nÃ¥gon slags ursäkt och anledning att vara det. Jag tror helt enkelt inte pÃ¥ religion i den bemärkelsen. Däremot tror jag pÃ¥ en himla massa annat, men det är en annan historia.

Den lilla svarta här hemma blir mer och mer installerad. Hon busar och busar och busar och så pang så somnar hon. Helst sover hon i fotänden på sängen, uppepå överkastet. Ibland försöker hon lägga sig bredvid Cerberus men han går bara iväg. Fullt förståeligt dock eftersom hon envisas med att bita i honom hela tiden. Men ibland leker dom. Dragkamp är det roligaste tycker hon. Det känns lite skoj för det har jag fått lära Cerberus att uppskatta. Nu står dom och drar i varsin ände och med lite tur är det i en sak och inte i Cerberus öra. Afghaner har ju lång päls på öronen, och snoddar där i för att spara på pälsen. Han har redan så tunn päls på sina öron så det vore trevligt om de få hårstråna fick vara kvar. Men inget undslipper gäddtänderna som mer än gärna tuggar sig igenom allt som kommer i hennes väg. Som tur är så befinner sig dessa gäddtänder i en väldigt söt och väldigt liten nos, så dom kommer undan med det mesta än så länge.

Nu vaknade för övrigt både nos och gäddtänder så nu är det dags att gå ut.

Ja, som synes så kom storken. Eller Emil i det här fallet. Men en alldeles jättesöt liten svart flicka. Dom hade åkt X2000 hit ned, och Emil hade beställt biljett till det snabbasta tåget som bara skulle ta 2 timmar och 45 minuter. Givetvis var tåget just denna gång över en timme sent. Eller, det var tvärtstopp i all tågtrafik norrut eftersom någon hotat att ta livet av sig och hoppa framför tåg, så polisen hade spärrat av allt och sökte med hundar. Men som sagt, efter drygt en timme fick tågen rulla igen och Emil och lilla tjejen kom äntligen fram.

Emil och lilla tjejen efter en lång tågresa.

Hon hade varit jätteduktig hela tiden. På slutet hade hon ledsnat lite och gnällt, men det är ju ändå fullt förståeligt. Väl hemma var det som att hon alltid hade varit här. Hon tultade rakt in genom dörren och började göra lekinviter till Cerberus. Och hittade leksaker. Och en påse hundmat som jag glömt stod på golvet. Jag är så van att ha hundar som inte rör sådant, men tji fick jag för snart var halva valpen i påsen. Nästa på tur var dörrmattan. Och några skor. Och stackars Cebbes svans är nog perforerad nu. I drygt två timmar for hon runt innan hon på en sekund däckade och sov till klockan sju imårse.

Natten spenderade hon vid våra fötter. Det är konstigt hur en så liten varelse kan ta så stor plats. Hon ramlade ner på golvet en vända också, mellan sängen och soffan är det ett smalt utrymme lagom för en liten liten valp att ramla ner i. Vi kastade oss upp och när Emil lyfte sängen så bara sträckte hon på sig, tassade ut och ville upp igen för att forstätta sova.

Suddig mobilkamerabild på liten valpis.

Stentuff är hon iallafall. Nyfiken på allt och väldigt framåt. Cerberus är inte heeelt förtjust i att hon jagar honom och biter honom, men när hon har korta stunder av lugn så är han nyfiken och kommer fram och vill leka och gör sig till. Det är nog mest de vassa tänderna han ogillar skulle jag tro, de som redan tuggat sig igenom hans svans, biabädden och Emils tår. När hon är för stökig hoppar han upp i soffan dit hon inte kan ta sig upp, eller ställer sig och tittar ut genom fönstret lite demonstrativt. Min fina kille.

Och hon är också otroligt fin. Det kommer garanterat bli vår lilla prinsessa och hon passar bra in tillsammans med prins Cerberus och Hennes Majestät Carmen.

En stor och en liten på morgonrunda.

Nu Ã¥terstÃ¥r det bara att komma pÃ¥ ett fint namn till henne. PÃ¥ papper heter hon Khaos Galaxy Raby, men vi funderar pÃ¥ namn som Zória, Xylia, Willow och liknande. Jag är som ni kanske märkt förtjust i lite udda namn, gärna som lÃ¥ter lite alviska, latinska eller dylikt. Inget med ”K-ljud” i början bara eftersom bÃ¥de Cerberus och Carmen uttalas med det. NÃ¥gon som har nÃ¥gra tips kanske?