Ska skriva lite om dagens träning. Något jag tänkte göra här framöver för att, ja, det är en blogg, och i en blogg skriver man om vad man gör om dagarna, och om dagarna så tränar jag.

Körde överkropp på gymmet, personligen tycker jag biceps och triceps är bland det tråkigaste man kan köra. Tacka vet jag stora muskelgrupper, ben och rygg etc. Men men, det är fem gym-dagar i veckan och för att inte överträna sig så har vi delat upp kroppen på de olika dagarna. Så måndagar är officiellt arm/överkropp.

Började köra hantelfysen i 10 minuter, hantelfysen är en cirkelövning på fyra stationer som vi brukade köra på Gladius. (Alex körde tex. den varje måndag under sin träning inför UFC) Stationerna är som följer:

15 * 15kg skiva från sida till sida över huvudet (ingen aning om vad man kallar det)

5 * 15kg hantelsving på vardera hand

5 * 2 armhävningar på 6-7kg hantlar, efter varje armhävning drar man först höger hantel till bröstkorgen, sen ner för att göra nästa armhävning för att sedan dra vänster hantel till bröstkorgen. Efter dessa två armhävningar ställer man sig och gör en shoulderpress med båda hantlarna. (återigen, ingen aning om vad man kallar det)

5 * pullups.

Målet är att göra så många ronder man kan på den utsatta tiden. normalt kör man 5*3 minuter (som en match) med en vila emellan varje rond, men vi körde 10 minter i sträck idag. Jag försöker klara ett varv i minuten, men idag gick det trögt så det blev bara närmare 8 varv.

Efter det körde vi 10*3 dips, 10*3 benlyft, 5*3 triceps och biceps curls.

Hela kalaset avslutades med 10/5/5 på benchpress-maskinen.

Vi va klara på gymmet lite innan 13:00, så det hela passet tog ungefär 35-40 minuter.

Jag hade ganska bra pump i underarmar och triceps när vi va klara. Fuskade lite och köpte thai-mat till lunch istället för att gå till kalori för att få sin GI-lunchlåda.. Men det kändes som om jag skulle behöva kolhydraterna från lite ris om jag skulle orka med resten av dagen.

Vid 17 va det dags för första kvällspasset, boxning. Körde mycket fotarbete fram och tillbaka och slagserie, boxningpassen på måndagar är för alla, även nybörjare, vilket gör att det inte är så mycket sparring utan 30 minuter teknik och kanske 30 minuter fys.

Fysen va helt fokuserad på mage, ett gäng olika övningar som tog bra, sista ronden körde vi dock nackfys. Något jag ångrade passet efteråt.

Nästa pass va nämligen brottningspass, och just idag med fokus på thai-clinch ( om ni inte har kört det: Jobbigt för nacken ) och dirty-boxing. Kändes ganska bra med tanke på att kolhydraterna va slut redan innan passet började och jag tuffade på på vilja och ångor typ.

Avslutade med 3 ronder valetudo-sparring. Det va då jag kände att det kanske är dags att köra lite bjj så man får lite fancy trix att köra underifrån. Jag brukar ha tillräkligt bra brottning och top-game så det va ett tag sedan jag fick jobba på rygg. Förut va det nästan min bäste position, men jag kände mig lite ringrostig. Mycket fokus på boxningen på senare tid, och då lider den andra delen av träningen.

Helena har kameran så jag kan inte ta några bilder tyvärr, hade varit roligt att kunna slänga upp några.. Kanske ska försöka fota med iphonen och se om det blir bra.

Det lär komma bilder från Shoot Challenge 6 någongång framöver, det va ett flertal som fotade och har lovat att dom ska skicka sina bilder till mig, men so far no luck.

Nu va det 8 timmar sedan jag fick några kolhydrater i kroppen och jag börjar bli snurrig. Dags för lite fil o müsli samt två avsnitt av Californication!

Min träningsväska börjar på om på falla sönder i sina beståndsdelar. Känns som att jag får dra ett extra lager gaffatejp runt den varje dag för att inget ska trilla ur. (jag misstänker att mitt tandskydd har försvunnit någonstans mellan lägenheten och träningen.)

Det kan kanske vara läge att handla en ny. Speciellt nu när jag kommit pÃ¥ att jag kanske ska börja gÃ¥ pÃ¥ BJJ-passen som erbjuds om kvällarna, väskan är redan fullproppad som det är med 3 olika typer av handskar, hjälm, benskydd, dubbel uppsättning träningskläder (en för gymmet vid lunch och en för träningen efter jobbet) samt handduk. Hur jag ska lyckas klämma ner en tjock Gi i den ocksÃ¥… det kan bli besvärligt. Kanske fÃ¥r jag hänga boxnävarna och benskydden utanför och leva med snea blickar frÃ¥n folk pÃ¥ stan som tror man försöker vara märkvärdig och visar upp att man tränar kampsport ;P

Men ja, bjj alltså. Nu när flocken har åkt tillbaka till Göteborg och jag är själv i lägenheten igen så finns det ju inte så många anledningar att komma hem, jag kan lika gärna klämma in ett till träningspass på kvällen. Som det är nu så är jag hemma vid 20~21 på kvällen och så blir det 3-4 timmar av tristess, vilket ofta slutar i att man äter mer än man borde. Dåligt för viktnedgången.

Man kan hitta inspiration lite var stans i livet. I andra människor. I höstluften. I vårsolen. I en vacker tavla eller en god handling.

Dagens inspiration står en 97-årig man för när han vinner en amerikansk lydnadstävling för taxar:

http://www.vimeo.com/7356697

Varför sluta med det man älskar för att man blir gammal, när man kan tuta och köra som vanligt? Dessutom styrker det än en gång min tes om vilken enorm betydelse en hund kan ha för en människa i hennes välmående. Man vet ju aldrig, men jag tror inte denna man hade varit lika pigg om det inte var för hans hund.

Häromdagen var jag tvungen att bada igen. Det har liksom spöregnat här konstant sen vi kom upp till Stockholm, och jag har sprungit en massa i inhägnaden. Min päls var helt full med smÃ¥ knutar och pinnar och löv och gigantiska tovor, sÃ¥ dÃ¥ blev det plurret som vanligt… Inte sÃ¥ kul men man blir iallafall fin efterÃ¥t. Hyffsat.

Lillsyrran var tvungen att titta vad som hände.

Sedan sade matte att det var hennes tur också. Det var första gången hon badade och det var typ ingen hit enligt henne. Hon gillar inte ens när det regnar ute, då går hon slickad utmed husväggarna och försöker undvika att bli blöt.

Mihihi! Inte så spännande nu längre va?

Sedan fick vi ligga på tork tillsammans en stund. Och lillsyrran förvandlades till en strävhårig tax! Moahaha! Det har minsann aldrig jag varit.

Hihihi! Titta taxen!

I övrigt händer det väl inte så supermycket. Vi typ busar. Och busar. Och stör Carmen. Och busar. Och Zória kissar inne. Kissvalp är hon. Det har jag heller aldrig varit. Nästan inte iallafall. Så det så.

Nej alltså. Jag håller inte alls fast henne för att bitas. Vi typ.. kramas.. Faktiskt. Jag looovar.

Det är rätt okej att ha henne här ändå som sagt. Speciellt när hon sover. Då är hon liksom som mig. Fast en mindre variant. Rätt så bra ändå.

Godnatt syrran!

Vad är det med afghaner och deras tassar egentligen? Alla hundar är rädda om tassarna och klippa klorna är ingen höjdare. Men afghaner är fasen helt hopplösa. Första gången jag råkade trampa Cerberus på tassen så skrek han så det hördes över hela Backaplan. Och inte nog med det, han fortsatte skrika. Länge. Och hoppade på tre ben. Och skrek lite till. Tillslut var jag tvungen att känna igenom tassen, man blir ju ändå lite orolig. Då blev han tyst. Sen när jag känt färdigt så skrek han lite till. Och haltade. Sen kom det en fågel och den måste man ju jaga så då var han botad igen.

Inte trampa på dessa tassar.

Igår trampade Cerberus Zória på tassen. Hon skrek som att hon blivit krossad. Det gäller ju att ha is i magen och inte reagera, så man inte spär på deras fjantighet än mer. Men det KAN ju faktiskt ha hänt något med, så jag försöker avvakta lite och sedan kolla. Cerberus blev iallafall jätteorolig och visste inte alls hur han skulle bete sig. Han backade, kom fram, strök sig mot soffan och försökte komma fram till Zória som i sin tur skrek lite till. Carmen som stressar så lätt flög upp och började vanka av och an. Efter en stund insåg Zória att tassen satt kvar och så fortsatte leken som innan.

Idag när vi skulle gå ut så sprang Zória ut framför mig, i princip in under fötterna på mig. Jag snubblar lite på henne och trampar henne löst på tassen. Jag känner verkligen att jag knappt hinner sätta ner foten alls, så den här gången vet jag att hon inte är skadad. Men skriker gör hon. Dock inte lika mycket som igår. Där emot är hon blockhalt. Hon sitter och ser förtvivlad ut och håller upp tassen som hänger och dinglar och ja.. den ser faktiskt bruten ut. Det är som att hon med flit håller upp benet i luften och dinglar med undre delen av det för att visa att det viss är av. Stackars liten. Jag och Anders skrattade så vi kiknade. Då slutade hon och gick som vanligt igen. Inte lätt det där, att bryta benet hela tiden. Tur att hon läker så snabbt.

Det tokiga är att hon och Cerberus kan stöka runt som sjutton. Dom brottas och tumlar runt och hon hänger i nosen och kinderna och öronen på honom och han har hela hennes huvud i munnen, men ingenting tycks göra ont. Men ett tramp på tassen, det är dödliga grejer det. Om man är afghanvalp.

Jag fick den! Jag fick praktikplatsen pÃ¥ Fryshuset! Riktigt glad är jag faktiskt över det. Redan när jag var där pÃ¥ studiebesök med ett gäng ungdomar förra Ã¥ret sÃ¥ kände jag att ”Wow, fy fan vilket bra initiativ. Det här vill jag vara en del av!”. Fryshuset är ju nu mera helt gigantiskt och indelat på  tre delar. En gymnasieskola, en del med fritidsaktiviteter som skatepark, baskethallar, musikstudios och allt möjligt sÃ¥nt och sÃ¥ en del med olika sociala projekt som Lugna Gatan, Exit och United Sisters.

Det är under United Sisters jag kommer vara. Dom hade flera som var intresserade av praktik hos dom men efter en timmes ”intervju” sÃ¥ var det klart! Jag fÃ¥r den. Jippi! Jag är ju ideell tjejgruppsledare under deras Göteborgssektion sÃ¥ jag kan ju lite om deras verksamhet, nÃ¥got dom sÃ¥klart tyckte var bra. Nu kommer jag fÃ¥ mer insyn i allt arbete bakom dÃ¥ jag kommer gÃ¥ bredvid verksamhetschefen. Jag kommer dessutom fÃ¥ vara med när dom har utbildningar av volontärer, när dom är iväg pÃ¥ t.ex. skolor och föreläser och sÃ¥ kommer jag fÃ¥ driva nÃ¥got eget litet projekt. Dessutom kommer jag kunna hänga med övriga projekt pÃ¥ Fryshuset om jag vill för att fÃ¥ insyn i hur dom arbetar. Det ska bli sÃ¥ himla spännande!

Så ja, jag är ganska glad nu faktiskt. När man får en plats tilldelad sig kan man lika gärna hamna som verksamhetschef inom äldreboende, vilket såklart kan vara intressant det med. Men med tanke på att jag läser hela den här utbildningen i syfte att just arbeta med barn och ungdomar så känns det skönt att ha säkrat min praktikplats ändå. Nu ska bara skolan godkänna det med, men det skall inte vara några problem.

Jag har funderat på hur mycket jag ska skriva här och hur mycket jag ska hålla för mig själv. På min förra blogg var jag väldigt öppen och skrev av mig väldigt mycket mörker, men den var det också mest nära vänner som läste. Jag vill inte att människor skall tro att jag bara är nattsvärta och negativa tankar. Så är det inte. Men samtidigt är det en del av mig. Min bakgrund. Min uppväxt. Mitt mörker. Det finns ju där hela tiden. Varje dag tampas jag med den svarta kvicksanden som drar ner mig i förhållande till min vilja att ta mig framåt.

Det känns som att det vore falskt av mig att ge intryck av något annat. Det vore inte att visa hela mig. Att skriva har alltid varit min ventil. Min väg till att bli av med en liten, liten gnutta av det bagage jag släpar runt på. Den strålande glada Jag är den människor ser. Det stora mörkret är det lyckligtvis få som får se. Men det finns ju där. Så varför skall jag redigera mig själv? Varför skall jag passa mina ord för att inte skrämma folk eller för att inte framstå som spritt språngande galen. Jag ÄR ju inte galen. Jag är bara lite trasig.

Trasig och förvirrad och fast i ett mörker. Men även hel och säker om mitt mål i livet. En människa är inte enkel. En människa består inte enbart av en sida. Allt är inte bara antingen eller. Inte heller jag. Jag är kontraster och motsägelser. Jag är svart och vitt och en himla massa gråzoner. För jag andas och tänker och känner, precis som ni.

För 10 år sedan skulle jag aldrig kunna medge att det är så. För 10 år sedan gick jag sista året på gymnasiet och jag ville så himla gärna vara som alla andra. Jag ville vara ofelbar och hel och som man skall vara. Nu sitter jag här och känner mig mer hel än jag någonsin gjort tidigare. För jag vet vart jag har mig själv. Inte alltid, men för det mesta. Mina många år hos psykologen har hjälpt mig att bli medveten om så många saker hos mig själv, vilket i sin tur har lett till att jag kan jobba på det. Och trots att det är långt kvar till målsnöret så är jag på väg. Och jag duger som jag är. Och jag behöver inte gömma mig. Jag behöver inte täcka över och censurera min ångest, min depression och min självdestruktivitet. Det är ju en del av mig. Det kommer antagligen alltid finnas någonstans i mig. Som en nykter alkoholist ungefär.

Så jag har bestämt att jag skall fortsätta skriva precis som jag gjort förut. Och kanske lägga upp några av mina gamla texter, jag får se. Däremot skall jag bli bättre på att blanda upp med mina vardagliga tristesstankar och händelser och sådant, så att det blir en lite jämnare bild av vem jag är och vad jag har för mig.

Så får det bli.

Nu sitter vi här och väntar på att UFC ska börja. Anders spelar typ.. dota eller nåt. Och bror och Emil spelar street fighter tror jag. Dom har tydligen inte fått nog av slagsmål efter flera timmar spenderade på Fightercentre i Stockholm. Jisses vad många matcher det var idag. Tror det var 40 stycken. Och även om jag surar lite över att vara tvungen att sitta på en matta ihopträngd som på en förskola utan att höra vilka matcher som ropas upp och utan att ens få ett fightcard för mina 150 enkronor  jag betalat, så var det såklart roligt att se allt. Som vanligt. Det föll lite platt bara efter förra tävlingen i Skene, där man var i en stor idrottshall med läktare, strålkastare på ringen, ingångsmusik, högtalarsystem (woho, värsta uppfinningen liksom) OCH tryckt fightcard till alla. Men men. I Stockholm är allt dyrt, inklusive lokalhyrorna.

Fullproppat med folk var det. Alla fick inte ens komma in då lokalen var fylld till brisntningsgränsen. Högt tempo var det och även om det flesta matcherna ändå gick tiden ut så var det (enligt min högst oprofessionella erfarenhet) väldigt mycket stående och väldigt mycket vevande i hög fart. Efter ett tag kändes det dock som att standarden höjdes lite och det började finnas lite mer genomtänkt teknik bakom slagen. Roligt med mycket stående var det dock, speciellt som man inte såg så mycket när dom var på marken.

Emils match var nummer 18. Då var vi halvt ledbrutna och småsega av värmen och trängseln. Nervösa var vi nog också, allihopa. Och det första som händer är full rulle. Jag som alltid filmar tappar lite fokus på matchen då och då men det var en jämn match och det hände ganska mycket. Spännande! Och Emil vann! Härligt! Anders var helt slut efteråt, stackarn. Det var nog med spänning för honom så några matcher senare begav han sig hemåt medan jag stannade för att se klart de återstående matcherna. Jag såg fram emot att se Emils träningskompisar både från Gladius och Sthlm Shoot då alla är så himla trevliga och bra. Och spännande blev det. Och många vinster med.

Sedan hem, äta skräpmat, hämta hem lilla fröken Zória och så halvdö efter en lång dag. Nu vankas det match med svenske Alex i UFC. Extra roligt att se då man faktiskt träffat personen och sett Emil och dom träna honom inför detta. Jag håller tummar och tassar och allt jag hittar, och nu börjar det snart.

Spännande!

Phew! Killen jag mötte va en riktigt meriterad grappler som bland annat tävlat i BJJ-EM, så vi va helt inne på att sprawla ut och inte låta honom få ner mig på backen utan hålla det stående.

Han hade ingen lust alls att vara på backen och svingade vilt istället! Det tog någon minut innan jag började vänta in hans skjut och började släppa loss stående. Det kändes bra men jag va lite reaktiv istället för aktiv och valde att kontra hans slag istället för att själv gå in och initiera attacken. Något jag ska jobba på tills nästa match.

I slutet mot matchen fångar han min pushkick (som va ganska slö och slarvig ) och får en nedtagning, efter att vi grötat runt på marken lite flyttas vi in i mitten, jag lyckas putta bort honom, komma upp på ben och får in en bra nedtagning där jag hamnar i side sekunderna innan matchen tar slut.

Vinner på poäng.

Överlag kändes det stående mycket bättre än förut, kondisen va riktigt bra och jag kunde lätt gått en rond till trots det höga tempot.

Film och bilder kommer när dom kommer

Så! Då va invägningen avklarad, nu väntar jag bara på att maten ska bli klar så jag kan äta upp mig lite.

Vägde in på 76.9 kg, matchen går i 77 kg.